Denna dag har jag gjort ett prov som inte gick särskillt bra, jag skrev om en kaninflocks individnivå. Jag fick trevligt sällskap hem, men väl hemma var jag så uttråkad att jag blev tårögd. Varför kan ingen lära sig att de är super kul att promenera?!  Det fins inga dåliga väder, bara dåliga kläder! Planerna för dagen blev sedan ändrade och jagdrog iväg och åt en smaskig pizza med M och C:) mkt trevligt. jag har också ätit godis och gråtit i floder. Och jag ska säga er en sak. Det kändes bra. Bra att bara låta de rinna. All ilska, all sorg, all avundsjuka. Det kändes bra gott folk.

Det här får mig att känna mig som ett litet barn! Igår somnade jag vid 22 tiden någon gång, det är sådant man gör när man är 10. Jag blir helt slutkörd av allt plugg. Förra veckans 4 prov och en redovisning och nu denna vecka 3 prov och ett test, vad är detta!?

Var ju det M sa till mig att inte snacka om på denna blogg, för hon tyckte det blev ett evigt tjat. Men vad kan man göra när det är en dag kvar till alla hjärtans dag och här sitter jag ensam och pluggar, och gissa på att även dagen här på kommer tillbringas på samma sätt för mig, alltså alla hjärtans dag.

Saken blir inte heller bättre av att  jag inte har någon pojkvän, för ingen duger åt mig, haha. Nejmen, jakten på den perfekte kärleken tycks vara förgäves. Jag vill ha en saga.

Jag fick idag även reda på att vi har ett litet kärlekspar i min klass som passar så bra ihop, men jag blir bara avundsjuk, men eftersom jag vill vara lite kärleksfull så här dagen innan alla hjärtans dag så säger jag bara; "Grattis Grattis till Bodil och Michan, hoppas ni lever lyckliga i alla era dagar..

Och så kommer vi till den fina traditionen som nacka gymnasium har startat, man kan nämligen köpa rosor som levereras antingen anonymt eller ej och så kan man skriva ett litet medelande till den som ska få rosen. En väldigt söt liten tradition. Dessvärre tror jag att hela min klass kommer få minst en ros, utom jag då då, vilket känns lite surt :(... Men själv har jag skickat 4 stycken och det ska bli mycket spännande och se alls glada nynor i morgon:).

Dom jag skulle bli gladast för att få en hälsning av är dom som minst anar det skulle jag tro, men jag har ju ändå mina flickor och min familj, vilket jag kan skryta med, för de finns väl människor som inte ens har det skulle jag tro..

En av mina vänner sa precis till mig "alla hjärtans dag är bara en påminnelse om hur ensam man är", men när jag tänker efter är det väl precis som en födelsedag tycker jag, då man visar sin uppskattning och kärlek lite extra till de människor man tycker lite extra mycket om. Det är ju inte så att man går runt resten av de 364 dagarna på året och är elak, utan bara att man är extra snäll en dag:) och ingen har väl något emot lite extra kärlek?

Jag ville bara komplettera denna vackra blogg med ett par ord från den fjärde och därmed siste medlemmen.
Jag är Ida.
Tack Mina och Celina! För denna mycket goda idé med en blogg för oss, till oss, till alla. Jag hoppas detta håller oss ännu mer sammansvetsade, i ännu en massa år.
Denna skall fyllas med minnen, för livet.


Nu ska jag visa en bild på vad jag gör just nu, utifrån den ska ni få gissa hur roligt jag har det för stunden! Hare gött!
 // I

Jaha ja, första inlägget. Jag har tänkt. Det här är vårt tionde år tillsammans, och just nu spelas "Better Together". Jag tänker på allt vi gjort tillsammans. På hur länge vi stått ut med varandra och att vi lyckats hänga ihop så länge trots fighter, avstånd och dylikt. Jag har kommit på att jag tycker att dennna blogg var ett bra firande för vårt jubileum, bra initiativ flickor:)