Bästa tiden att tänka eller grubbla över problem är verkligen under tiden man diskar. Diska i sig är ju så fantastiskt tråkigt att det känns som att man hellre vill ligga och sova. Vilket jag iofs gör istället för att diska.. Men ibland, måste man ju vakna och disken står kvar. Ett oändligt bekymmer.

HUR SOM JÄVLA HELST (orka att en punkt går att skriva hur mycket som helst om) JAJA.

Idag tänkte jag på vad som är den bästa känslan på jorden - enligt mig.

Jag tänkte kär först. Men sen tänkte jag typ, mig själv som liten på julafton - det var fan så mycket bättre. Men den tiden är ju förbi. Sen började jag tänka typ - känslan av att klara trikåtekniken, den var ju nice. Men sen kom jag på de gånger vi står och dansar massa kompisar och alla står och skrattar men inte jag (för jag hörde inte skämtet) så jag ser alla mina kompisar stå och skratta och jag mår så bra i själen.

Det finns så många fina känslor(!?) eller tillstånd. Men den bästa..

Det måste fan vara att hämnas. Gud jag mår så bra. Eller kanske borde jag skriva Satan.

Ibland tror jag att jag är Satans avkomma. Eller det skulle inte förvåna mig iallafall.


Jag tror vi skulle kunna hitta på något.

Läs mellan raderna bara: Nu är det slut på att ligga gråtandes i sängen och äta choklad. Nu är det dags för lite revenge.

Idag är det torsdag, vilket innebär fest.

Idag ska jag flippa!

Så att jag imorgon kan smsa Anna och skriva: jag var så jääävla full igår alltså.

Tänkte bara meddela om att jag har stört långt hår, det är nästan läskigt.



Det täcker boobiesarna!

IDAG SKA FOUREVER TRÄFFAS. PUSSPUSSPUSSPUSSSSSSSS

JAG LÄNGTAR EFTER ALLA MINA KNASBOLLAR SOM PRATAR RIKSSVENSKA OCH SÄGER BEEEEEIGE ISTÄLLET FÖR BÄÄÄIGE.

Jag ska plugga nu, jag ska, ja men jag ska faktiskt det. Men innan jag gör det så måste jag bara skriva av mig om det här. Och ja, det är ett måste faktiskt. För nu ockuperar det min hjärna (och allt är ett fullständigt kaos, och alla kastar runt potatismos)

Idag har jag tänkt jättemycket på den andra kärlekshistorian jag har i mitt liv. En sån där riktig ni vet, en sådan när äkta som det kan rinna en tår av när man tänker på det.

Jag har tänkt på mig och honom jättemycket. På dem dagar då vi skrivit ett sms "vad sägs som kometen om 30 minuter?" och dem dagar då det ramlat in ett sms "gör så du, jag bryr mig inte".

Jag har tänkt på dem dagar då jag spenderat timmar framför datorn för att se vad du gör, om du skickar ett mail, om du tänker på mig, om du har skrivit en låt till mig eller en dikt. Jag tittar på dem kort som jag har här i Borås från dig, dem handskrivna brev som finns här och dem böcker du givit mig.

Jag tänker på dem gånger då jag skrikit till dig att du är dum i huvudet, att du och jag aldrig är något. Jag tänker på dem dagar då du sagt detsamma och jag svarat "förneka hur mycket du vill, du kommer ändå alltid vara min" och även om vi är sarkastiska många gånger så vet vi att det är sant. För det är vad du och jag delar, vi kan läsa av varandra, vi förstår varandras sarkasm och jag behöver inte längre tänka "vad menar han med det där?" för även om jag inte vet det just då, så kommer det en förklaring - och om inte förklaringen kommer så kan jag tänka "vad skulle jag menat med det där?". Tja, annars delar vi nog egentligen inte så mycket.

Jag skulle vilja säga att vi delar samma intresse för böcker och rolling stones, men det gör vi egentligen inte. För innan jag träffade dig så var jag inte särskilt förtjust i något av det.



Men mest av allt tänker jag inte på något av detta. Jag tänker på hur jag tyckt om dig så mycket, hur jag rasade ihop när jag trodde att det var slut för 1a, 2a, 3a.. 8e och även 9e gången. Alla de gånger du sagt att vi inte kan vara vänner och att du inte behöver mig i ditt liv. Men att vi alltid hittar tillbaka till varandra ändå.

Du sa; Cissi, frågan är inte om vi skulle klara av att leva utan varandra, för det skulle vi, frågan är om vi vill.

Och vi vill inte svarade jag.

Men nu sitter jag här ensam i min lägenhet och tänker vad hände egentligen?

Det sista någon av oss sa till den andra var Jag är så fruktansvärt kär i dig. 

Det var över 1 månad sen vi pratade och idag vi är inte ens vänner på facebook.



We were never just friends, remember? Sometimes is OK the best you get.

Imorgon har jag dugga i trikåteknik och just nu går jag igenom övningsfrågor. Jag har tagit mig igenom fråga 1 och 2 och nu är jag då uppenbarligen på fråga 3.

Så här lyder den, det är detta jag forskar om och fråga mig inte varför - förmodligen kommer inte världen bli bättre av att jag kan detta men nu är det detta jag pluggar. So here it goes:

"Om man tillverkar bindningen Interlock på en rundstickmaskin som är utrustad med 48 sticksystem. Hur många kompletta maskrader har man fått på varans rätsida när maskinen roterat 4 varv?"

Ja som sagt.. Det var precis det jag också legat och tänkt på när jag inte kan sova om nätterna.

Bläddrar vidare..

"Bindningen 2-färgs jacquard med köperbaksida tillverkas på en 2-bäddsrundstickmaskin. Maskinen körs med en hastighet av 22 varv/min. Timprodktionen är 40 m per timme. Bindningen har masktätheten 10 maskstavar/cm och 10 maskrader/cm. Maskinens verkningsgrad är 85% och delningen är E28.

Hur många sticksystem måste maskinen minst vara utrustad med?"

Ja, och detta var det teoretiska, sen har vi den praktiska delen också. Hej failande! Hur många gånger kunde man faila innan man måååste klara det?

I helgen var Anna här, vi var på konsert, bodde på hotell, sprang in i Idolerna och såg när FOALS spelade.

Vi hade en riktigt fet helg summa summarum.

Och när Anna kom hit så gav hon mig ett paket. Det var en tröja med ett citat. Eller ja, ett citat av mig själv om det nu kan kallas citat.

Så här ser den ut:



Jag har inte riktigt hittat mitt användningsområde för den, men det kommer.

Ibland är jag bara så jävla skön. Eller störd. Eller typ årets stalker.
Det är nog ett tolkningsbart konstaterande.

Den här helgen har Anna varit här på besök. Vi har glidit runt, hängt runt och jag har spenderat lånade pengar, med andra ord varit asfet.

Men det är just det som är det värsta med besök. Varje gång jag får besök så blir jag en liten hormon som går rakt ner. Jag längtar hem och vill bara ha mer. Speciellt när det är så kort tid och så intense.

Så nu är klockan 02.16 och jag sitter och längtar hem.

Jag har precis umgåtts med min fina och skånska granne som också är vaken. Jag har pratat i 2h med Adam på facebookchatten och suttit och kollat på biljetter hem. Nu längtar jag efter er.

Kanske det bästa med denna stad, sushibuffé, ät och drick så mycket du vill för 99:-



Jag har inte ens ätit frukost, fan vad jag laddar.
Fast det kan i och för sig bero på att jag inte har någon frukost.

Celinas kylskåp just nu är som den där spotifyreklamen: "hallå- hallå - hallå" Som det låter i en students kylskåp.

Okej... Det är inte många snygga killar i den här staden, det ska jag erkänna. Men de som finns, de är riktiga godbitar.

Och sen ska jag inte ljuga om att Textilhögskolan är en bunt av fashiontjejer, de flesta väldigt smala och typ modellsnygga. Och de få killar som finns..

De är riktiga ögongodis med speciell stil, snyggt hår och fina kroppar. (Jaja. De har fina personligheter, fina leenden, är trevliga, snälla, roliga och allt sånt där också. Men det låter ju för bra, så det kan man ju inte skriva, sen känner jag ju dem faktiskt inte såååå bra och verkligen inte alla..)

Igår var jag på födelsedagsfest med många från THS. Och det var najs.

Nu ska jag plugga trikåteknik. Apråpå det.. En kille erbjöd sig hjälpa mig och gå igenom det med mig om jag tyckte det var svårt och jag känner mig precis som en såndär tjej i en klyschig highschoolfilm. Klart man inte tackar nej.





Oerhört osammanhängande? Det är så vi rullar.

Ska försöka slänga upp ett album på fejjan med lite bilder från min vardag här i Borås! Tror faktiskt jag har bilder till ett album..

Men så länge kan jag ju bjuda på lite bilder här, när jag ändå är i farten liksom. Dessa bilder har jag snott från Elin i min klass. (som om det säger er något)


Från vävpuben.


Vickylicious och Alex


Elin och Felicia (erkänn att hon är lik Nina Persson!)

Och det kanske allra bästa....


TRUBADURERNA!

Igår var det en fullproppad dag. Skola från 8.30 till 16.30. Jag ville typ gråta när jag gick upp igårmorse. Mina påsar under ögonen nuddade golvet och jag hade ingen lust. Trikåteknik + lab hela dagen gjorde inte saken bättre. Men jag gick dit, smed planer om hur jag ska hämnas, fick skrattattacker för att jag har en helt fantastisk klass.
Eftermiddagen bestod av lab i trikålabbet och det där mina kära kamrater. Jag lovar, det sätter mitt tålamod på prov och visar mitt riktiga jag, dvs dampbarnet. Alltså det är det svåraste jag gjort och jag hoppas det är det svåraste jag någonsin kommer att göra. Jag fick mina utbrott, läraren stod och garvade, och det blev helt tyst i rummet efter mina utbrott - tills en tjej började sjunga julsånger men det är en annan femma.

Tänkte att jag skulle visa hur det ser ut i vårt kära laboratorium:



En såkallad rundsticksmaskin.

Minns inte vad den heter..

Eh. Trådlager?

Där står vi och gör våra labbar. Flatsticksmaskiner.

En liten del av hur det ser ut på Textilhögskolan.

Sedan var jag och tränade med Miss Cami och Alex. Efter det, hem och laga mat och sedan till förfesten och sedan ut. Lyckades fixa in mig själv och flörtade med bartendern, fixade rabatt på våra annars väldigt billiga drinkar och han visade mig en ny drink som jag blev helt frälst vid. Självklart innehåller den Jack Daniels, I'm not going anywhere without him..

Fräsig dag helt enkelt!