Kvällens käk
PUSS
förgätmigej
Jag har haft en av de mest händelserika veckor i hela mitt liv.
Mitt liv har tagit ny fart, jag är singel. Ensam, utan pojkvän. Tänk er! För första gången på mer än två år kan jag göra precis vad jag vill! Jag är fri!
Men trots all frihet finns det naturligtvis baksidor med det hela. Jag saknar närheten och tryggheten. Men det jag saknar allra mest är nog ändå att se Alex glad igen, och att kunna vara med honom som den han är. Jag kommer bli helt förkrossad om vi inte ens kommer kunna vara vänner, för han är nog den snällaste och bästa personen jag någonsin träffat i hela mitt liv. Han är bäst, i alla avseenden.
Jag tycker så mycket om honom som den han är, men just nu skulle jag nog ändå bara såra honom ännu mer om vi var tillsammans, mitt frihetsbehov måste omedelbart tillfredställas och som i en"relation" kan jag inte klara av det. Jag behöver lära mig att ta hand om mig själv ordentligt först innan jag ger mig in i något sådant igen.
En annan sak jag saknat är er tjejer, när man är tillsammans med någon får man alltid ta ett visst avstånd från kompisrelationer. Det känns ofta som att man är åskådare mer än med i det hela. Bråkas det, står man utanför och ser på, och skaratts det fattar man inte det roliga, hela tiden har man en slags distans till livet och vännerna omkring. Oron att förlora vänner och bli ensam finns inte i samma avseende, och därför värnar man heller inte om dem som man borde. Även om man kanske vill egentligen. Det sker allt omedvetet, eller åtminstone inte så att man tänker på det för stunden.
Men nu, ja nu, nu står jag här på egna ben. Och jag kan göra vad fan som helst!
Men jag saknar dig ändå Alex... Så glöm mig inte...
/ I
Hej ångest, jag har inte saknat dig.
The place to be tonight
Så bowlers i sickla ikväll!
All you single-people out-there, this is for you!
HAHA
IDA MÖRTSLEM 18ÅR!
God Jul!
Julkalendern.
Isbiten Tess känner något närma sig, något varmt och flåsande får henne att långsamt men säkert tina och vakna ur sin dvala! Något eller någon närmar sig i rask takt..
Hon har nu suttit så länge vid busshållplatsen att jeansen frusit fast i bänken och mörkret krypit sig så nära omkring att hon har svårt att tyda var trottoarkanten tar slut och vägen börjar. Hon märker först inte med ögonen det stora och klumpiga som rör sig mot henne, utan det är först värmen hon känner av. Närvaron av någon eller något.
Även om hon kanske borde bli rädd, känner hon sig bara glad, det är något med den här stora varma klumpen som får henne att känna en viss kärlek och hon smälter i kylan.
När den kommer närmre ser hon vad det är..
Något stort och lufsigt och alldeles svart förutom på det lilla huvudet, där en rufsig och alldeles blond, jag nästan vit liten kalufs har sitt näste. Och lite hårig är den, eller ja han, elelr den där klumpen. Som en stor fluffig lakritsglass från sommarens hejhå, med en vit liten kokostopp på, men självklart är denna store bjässe inte lika kall. Men för det ska man inte tro att den är det minsta mindre god och smaklig. För det är den, han, det.........
julmys
dagens dilemma
Julkalendern.
I hobby rummet där hon sitter, spelas en blandningsskiva med gamla goda låtar av Jimi Hendrix och lite Beatles. Yellowsubmarine spelas just nu och bara därför bestämmer Ida sig för att andra färgen på tavlan ska vara gul. Hon börjar även få in snitsen riktigt fint med tårna, men precis när allt går som bäst avbryts hon av att det knackar på dörren..
Vad sjutton, mamma och pappa kommer inte hem förns imorgon och jag väntar inget besök, tänker Ida.
Ida som egentligen inte är rädd av sig, kommer på sig själv när hon stoppar ned alla spetsiga penslar i målarrocken och tänker på sig själv som Uma Thurman i Kill Bill dräkten i Leon filmen. Hon får snabbt upp en bild om hur bra hon skulle se ut i den där dräkten och skulle fightas med Italiensk maffia som i Leon.
Men scenariot avbryts av att det det nu bankar på ytterdörren, självförtroende försvinner och Ida börjar bli riktigt rädd. Det dunkar riktigt hårt nu, men innan hon går till dörren frågar hon sig själv lite klichigt:
Mina den fina, älskar att leva livet på en lina.
Mina, som annars hanterar stress väldigt bra, känner att hon börjar få svårt att balansera på sin lina och blir snart alldeles galen. Hon får känslan av att vilja rycka av sig allt sitt hår, men hon kallas ju trots allt Mina den Fina av en anledning, så hon behärskar sig.
Hon tar tag i sina tankar och önskar att hon var ett litet barn igen, som bara kunde skrika ut alla sina känslor utan att någon klagar. Man kan ju trots allt inte klaga på ett litet barn som har levt i en mage mer än på jorden.
Hon slutar tänka och går vidare till sitt jobb och det var precis då som han knackade henne på axeln. Han hade blondt fint hår, lagom långt, militärgrön jacka som precis täckte rumpan men lite för kall för hans eget bästa. Han hade mörkbruna byxor och några converseliknande skor och fina tumvantar till. Och han sa "Ursäkta, jag undrar om ni behöver personal här?"
Mina stod som ett frågetecken, hennes hjärta hade för första gången blivit stulit och hon var tvungen att slicka sig runt munnen för allt dreggel..
Vad ska Mina säga?
Det är december nu.
Tänder som hackar, fingrar som fumlar, tår som känns som att dom ska gå av och istappar i nyduschat hår. Där har vi dom, i just denna sekund, med sitt eget kännetecken för vinter.
Tess med tänderna, Mina med händerna, Ida med tårna och Cissi med hårstråna. Alla befinner sig på olika platser, helt ovetandes om vad den andra gör, denna kalla december dag.
Del 1. Tess.
Tess börjar undra varför hon fortfarande inte har lärt sig att tajma in saker och ting. Hon tänker: varför ska jag alltid missa bussen, varför kommer jag alltid försent och varför kommer ingen Jude Law på en isbjörn och tar mig skolan. Tess tänker vidare och drar slutsatsen att det förmodligen inte kommer någon prins på en isbjörn, men bara för att isbjörnarna håller på att dö ut. Bara därför.
Tankarna avbryts när en buss svänger förbi henne, lite försent ställer hon sig upp och bussen hinner inte stanna. Hon sätter sig ned igen, hackar tänder och undrar vad fan meningen med livet är.
Godmorgon
Vad är en god morgon för dig? För mig är det att vakna med ddin bäste vän som säger att de snöar och man kollar ut och det är helt galet vitt! Då blir man så glad så glad, och sugen på att baka!:D Att äta ffrukost med sin vän och se på filmen man inte orkade hålla ögonen öppna tillräkligt länge fför att se klart igår. DET mina vänner, det är en bfra morgon för mig!
Jag funtar därför starkt på att baka scons till C för hon har namnsdag idag!
