ut med det gamla och in med det nya, snälla!
Det beror nog först och främst av att jag har spenderat aldelles för mycket tid hemma. Både ensam och med kompisar. Det enda jag vill just nu är att få komma ut och göra saker, men vädret uppmanar inte direkt till det. Samtidigt känns det som det krävs mer för att jag ska tycka att någonting är kul. Jag säger jämt att jag inte har haft riktigt kul på länge, men jag kan ändå inte sätta fingret på vad som är kul. Förut kunde jag ha kul åt i princip allt, men så känns det inte längre. Jag kommer på mig själv att sitta och längta efter Tyskland som är några månader framåt. Man skulle nog kunna påstå att jag är trött på hur saker och ting ser ut nu och vill ha lite nytt.
Men just nu är jag mest orolig över hur resan har gått för T, jag har inte fått några livstecken än så länge.
HÖR AV DIG! /M
life at home
Nu när de är borta får jag passa på att ha lite tid för mig själv. Plugga, träna(?) och ta det lugnt. Hela morgonen och dagen har jag spenderat framför realityshowen The Hills och nu är jag fast. FAN! Men nu är det bara 13 avsnitt kvar vilket betyder ungefär 4 timmar mer av serien. När mina vänner försvinner så får jag hitta nya på eget håll. Patetiska lilla jag!
Nu ska jag gå tillbaka till Lauren, Heidi, Adrina och Whitney.
So long suckers! /M
PS. Jag fick ett påskägg fyllt med Lindth-choklad och 500 kronor av mamma igår, TACK!
We are gonna make it.
Det är lov. T är på planet till New York och I har säkert kommit till Tyskland nu. Jag och M är fortfarande hemma. Men dock är jag inte hemma så länge till. Även jag drar iväg på en liten utflykt, en kryssning på 3 dagar, får se hur det går.
När jag satt och tänkte på det här så slog det mig att det var länge sen vi alla fyra var borta samtidigt. Jag undrar förövrigt om det någon gång ens har hänt?
Ni skämmer bort mig. Jag blir bortskämd av er vänskap. Tre bästa kompisar, hur många är så lyckligt lottade? Jag pratar med minst en av er varje dag, oftast två och ibland alla. Sms, datorn, telefon och verkligheten förstås.
Men nu då? Oupps...
Jag ska fota allt som är värt och samt se till att ha med mig minst 3st dagens babe hem. Jag gör det om du gör det, do you accept the challange M?
Vi ses på onsdag Mahogny Table!<333

I will soon be lost in the sea.
/C
You make me high

Jag kommer inte ens ihåg när jag var såhär senast.
Frågan är inte varför jag är såhär glad. Utan frågan är, hur jag kan vara så glad egentligen?
Jag bör nog inte fundera mer på det, för då lär glädjen inte vara länge till.
/C
Snart bär det av
Jag är rädd för att förlora någon jag älskar
// T
snö som snö
Ändå blev det en väldigt bra dag. Fylld av glädje, skratt och spänning:D. M, C och jag har haft det rikigt bra. Vi har käkat våfflor, tyvärr onta panåfflor pga att tjejerna inte gillar pannkakor. Tack för en underbar dag tjejer.
Vad skulle man gjort utan dem en dag som denna?
// T
didn't think so.
Jag? inte bloggar? bullshit!
Det är första dagen på lovet och jag och alla andra barn going on vuxna har 11 dagar lov att se fram emot. Men jag har ändå ångest. Varför har jag inte riktigt listat ut, men det kan ha något med dessa grejer att göra..
- T och familjen åker iväg till The City med stort c och I tar bilen till Bonbon-land med familjen medan jag och C sitter här som frågetecken.
- Påskvädret liknar Julväder och jag vägrar gå ut.
Jag matchade in min inte-äta-godis vecka precis rätt, som alltid- Ingen människa har någon glädje i kroppen och som alltid skyller vi på vädret. Jag med.
- Jag har laddat ner 4 filmer och tittat på dem helt själv, är det såhär mitt liv kommer att se ut?
- Mamma fick mig att sluta prenumerera på Veckorevyn.
- Jag har fått ett sommarjobb som jag inte vill ha och jag måste tacka ja till det. Gräva runt bland folks gravar är inte något jag brukar vilja göra på min fritid. men det är precis vad jag kommer att göra på min fritid för 73kr/timme. plantera blommor alltså.
- Oroligheten för kommande skolveckor stiger. Jag har nu inget lov att se fram emot förutom sommarlovet som jag pga. ovanstående punkt inte ens ser fram emot.
- Jag har inte träffat han på länge
Update: Punkt 3 är just nu off the record!
Nu ska här köpas godis!
Some music.
Det är mycket jag inte vet, men det är mycket jag vill.
Bland annat så vill jag tipsa er om den här killen, Tom Felton. Aka Draco Malfoy. Jag läst i en tidining för längesedan att han ska vara väldigt bra på att sjunga och spela musik, så jag you tube-ade upp honom och look what I found.
/C
Detta inlägg kommer jag förmodligen ta bort.
Jag ska berätta något för er. Jag väljer att kalla honom Demonen.
En gång i tiden var jag så kär, så kär att jag åkte till min Demon varje dag. Jag pratade med honom innan jag åkte dit, när jag var där och påvägen hem. Jag var så kär att om kvällarna när vi ringde och sa god natt ville vi inte lägga på. Så vi "sov med varandra" genom telefonluren och sen när jag vaknade om morgonen så var han där. Sen gick vi i skolan, olika skolor, men vi pratade i telefon eller på sms varje rast. Efter skolan existerade inget plugg utan det var hem och lämna böckerna och sedan snabbt iväg igen, till min Demon.
Den kärleken var så stark, att de kärlekar jag haft efter min Demon har inte varit lika starka Allt och alla har jämförts med Demonen. När jag var som mest kär i en annan kille så har det inte ens varit hälften så mycket som i Demonen.
Demonen och jag var inte utan varandra någon sekund, inte ens när han var utomlands. Då ringde jag till Egypten för 100kr/dag och han ringde för 200kr/dag.
Jag vet inte hur jag ska förklara för att få folk att förstå att det här är kärlek av bästa sort. Jag har aldrig kommit över min Demon, jag har alltid fallit tillbaka för jakten på Det Vi en gång hade. Jag har alltid velat gå tillbaka till det.
Men nu, nu har jag chansat. Jag har tackat nej till chansen att få uppleva allt det där igen och istället har jag gett mig in i något jag inte ens vet om jag kan få. Jag står som i kvicksand, antingen överlever jag det här eller så sjunker jag helt. Men nu har jag vågat, jag tog steget in till något som jag inte vet hur det kommer gå.
Självklart fanns det mycket dåligt också, men det bleknar när kärleken tar över.
/C

Det är tur att ni alltid är där.
Cosí cosí

Sådär, helt klart sådär och inte en smula bättre. Livet rullar på. Mycket plugg, mycket, godis, mycket kallt och mycket lite dugliga killar i sikte. Och när man väl tyckte att man fick en glimt av en så försvinner den lilla insikten snabbt när du ser att han peta upp ett finger i näsan eller något annat passande. Varför inte klia sig i rumpan och peta lite på snoppen när han ändå är igång?
Ja, jakten på den perfekte pojkvännen har helt enkelt inte fått den inledning som jag hoppats på, och den närmaste veckan åker i väg till the big appel och man fattar ju själv vilka kryp man kommer hitta där. Och även om jag nu skulle hitta den perfekte pojkvännen i USA, hur fan skulle de hålla liksom?
Jag tror helt enkelt jag lever i min egen lilla sagovärld. Jag vill att den perfekte killen ska dyka upp mitt framför ögonen på mig. Stå där med armarna öppna för mig. Att han är beredd när jag hoppar upp hans armar och ger honom en djup kyss som man bara vill ska vara för evigt. Och så klart måste han vara ledig också. För jag vill ju inte förstöra någon annans dröm.
Jag förstår mig verkligen inte på killar. Dom vill ha en när man inte känner något för dem och så fort det man börjar känna en smula kärlek så försvinner dom illa kvickt. Om man verkar ledig redan från början är det samma sak, inte en kille är intresserad. Frågan jag ställer mig är, ska man behöva låtsas vara otillgänglig för att vinna sin prins?
Livet är fullt av mysterier
//T
Nu är det dags
Nu känner jag att det är dags att han dyker upp. Han den rätta killen för mig. Min perfekta drömprins. Så här och nu startar jag "Jakten på den perfekta pojkvännen". Nu är de dags för top model
// T
Panåfflor
Våfflor är helt klart värt att leva för. Förra fredagen var jag hemma och mös hos Ida och kollade på hennes tysk. Han verkade vara en trevlig prick.
Senare på dagen hade jag bestämt träff med min käre vän Henkrik. Vi skulle gå och spela badminton. Ida och jag bestämde oss i alla fall för att bjuda Henkrik på fika smoothie och våfflor. Det dumma var bara det att vi inte kunde finna ett våffeljärn och jag och Henkrik hade lite bråttom vilket inte gjorde saken bättre.
Pga brist på våffeljärn så va jag tvungen att använda mitt huvud och tog därmed fram en stekpanna och hälde i den färdiga våffelsmeten som jag gjorde. Jag kom på att detta måste vara sen bästa blandningen av våffla och pankaka och att denna ljuvliga sak måste få ett lika ljuvligt namn. Och så kom den underbara rätten "Panåffla" till. Inte för att skryta( som min käre vän Evelina brukar säga), men jag är ju faktiskt rätt smart ;D. Jag kom även fram till några reglar när man äter panåfflorna som måste följas. Man måste del-äta dom med människor man älskar, pga att våfflorna i vanliga fall är formade som hjärtan och är brytbara, och därför måste man med panåfflor istället dra isär dom och dela med någon man älskar och detta måste göras med händerna. Detta tänkte jag bjuda fourever på när den 23 mars kommer och vi fyra förmodligen sitter på min soliga altan och sprider kärlek:)
är vi trygga i varandras andetag
// T
Karin Boye
TILL DIG
Du min förtvivlan och min kraft,
du tog allt eget liv jag haft,
och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt.
Karin Boye
Låt oss tänka att detta är skrivet på engelska istället för på svenska. I sådana fall hade det inte varit någon skillnad på duet och niet, alltså youet, det heter ju likadant i båda fall. Och då bästämmer jag att det ska stå ni där istället för du. Och med ni kanske ni förstår vilka jag menar, eller?
TILL ER
Ni är min förtvivlan och min kraft,
ni tog allt eget liv jag haft,
och därför att ni krävde allt
gav ni tillbaka tusenfalt.
Omskriven Karin
Ja den va till er flickor! Ta åt er nu!
// I
The one and only!
En som undrar..
De är nog den mest intressanta djurarten vi har skådat.
Skulle kunna jämföra dem med skalman i bamse, äter, sover och ser extremt enkla ut. På utsidan ser de ut som att de inte vet någonting och att de är förstå sig på, men i själva verket så har dom allt där under sitt lilla skal.

Men jag har tröttnat på att försöka leta och undersöka vad som gömmer sig där under skalet. Så jag tror jag ska ge upp, det får bli ett olöst mysterium, i alla fall för stunden. Istället kom jag att tänka på något annat.
Ni ska få höra. Igår så gick jag med mina vänner på en extremt oupplyst väg. Vi såg nästan ingenting och det vi såg, det såg vi tack vare dom döda konungarna som lyste på oss. Då såg vi hur fint allt var, hur fina trädtopparna var där under himlen. Det var då det slog mig:
Så mycket vackra träd som det finns. så borde det rent logiskt, finnas ganska många dendrofiler här i världen.
Jag började undra vad dessa människor tänker när de åker utomlands och är singlar(?). Om dem tänker att nu ska jag ut och kolla om det finns några snygga träd? Om de kanske får en ny flört? Om de kanske är nu de möter Trädet för livet? Om de spanar på träd så som jag spanar på killar när jag går på stan?


Jag undrar, faktiskt.
/C