Lita på din intuition.

Oftast bygger den på fakta som arkiverats strax under medvetandenivå.

Skjorta, SÖS
Armband, SÖS
Dropp, SÖS

Men jag har ännu inte dragit någon slutsats, om det det var NO boken som var extremt tråkig eller om det där var riktigt kul.
 
Några frågor på det?

Idag har jag varit och träffat en familj som jag förhoppningsvis ska vara barnvakt till:) Det gick väldigt bra tycker jag och familjen var trevlig. Nu ska jag plugga lite naturkunskap B och lie rättskunskap, jag ska nämligen ha två frhör imorgon, jag hoppas det går bra, för det är mina två första i dom kurserna. 

När jag är glad, då har jag roligt.

Det tycker jag är kul..

Possilipossposs // T

Jag tycker vi ska införa en tävling. Eller en utmaning.
1 gång i månaden, eller 1 gång i veckan, eller varannan vecka om det är bättre.
 

Men något.
TIM, SNÄLLA!
Det måste bli fart på bloggen!

Har jag varit borta länge eller vad är detta?
Öl korv på burk?

Häromdagen la jag upp en annans om att jag sökte extra jobb som barnvakt och skrev lite om mig själv. Jag fick massa svar och redan dagen efter var det en pappa som ringde och ville träffa mig med hans sambo och hans 2 barn. En dag efter det ringer det ett nummer jag inte känner igen igen. Jag svarar, men hör ingenting för jag hade för lågt ljud på mobilen. Jag höjer och  börjar prata med killen som med en gång frågar om jag kan ringa upp honom med en gång. Jag tänkte bara "Fan vilken oseriös kille som inte kan slösa lite pengar på mobilen för att få en bra barnvakt åt sitt barn". Men icke. Precis efter det säger han, "eller vad har du för abonemang? Comviq, okej, men då behöver du inte ringa upp. Han säger att han sett min annons om extra jobb och frågar om jag fått något och fortsätter sedan babla på om att han och hans kompis har startat en försäljningssajt på nätet och behöver någon som kan svara i telefon och svara på mail. Jag säger att jag går i skola på dagarna och han kontrar med att de är ett jobb som jag kan göra lite när jag har tid. Jag frågar vad de är för typ av sajt och han säger att dom säljer kondomer och massageolja. Han frågar om jag tycker att det är jobbigt att prata om det och frågar om jag har någon vana av artiklarna och tilläger att han ju har det för han är 24år. Jag svarar inte på frågan för jag inte tycker att han har med det att göra men säger att ajg inte har problem att prata om det. Han tillägger då "vad bra, för vi säljer ju då kondomer med smak, massageolja och också medel så att de går lite lättare. Jag kommer på att jag börjar om 10 min och säger att jag måste lägga på "men jag ringer sen". Han frågar om jag menar om en liten stund och jag säger "nej senare". Han svarar då "Jaha, när går det lättast för dig?" Då la jag på och döpte numret han ringde från till "Svara ej".

Sedan trodde man ju att det var slut på skumma människor här i världen, men icke ska jag säga dig! Idag går ida och jag ner mot bussen och tar 414 mot ektorp. När vi är vid storängen kliver det på en kille och en tjej ca 20 år gammla och ser lite bitch-trashiga ut om i vet vad jag menar. Ida och jag sitter mitt emot varann på ett fyra-säte och dom sätter sig mitt emot varandra bredvid oss. När dom kliver på bussen så pratar killen i telefon och tjejen står och säger till honom att lägga på. Dom pratade väldigt långsamt och segt som om dom var påtända eller hade tagit något. Killen sitter där ett tag och skriker "jäkla fitta" om och om igen och svär och skriker att han vist vill ha sin lägenhet kvar och att han är påväg till nacka sjukhus nu, han är vid långsjöstrand. Ida och jag sitter och tittar på varandra utan att säga ett ljud, bara ler lite. När killen lagt på säger tjejen helt plötsligt till Ida "Va fan sitter du och skrattar åt, man gör inte så, man sitter inte och skrattar åt folks problem! man gör inte så, jäkla fittor". Och killen fyller i "nej, va fan skrattar ni åt era jäkla fittor, jag har för fan bröst smärtor, jäkla fittor". Men det som var sukast var inte att han kallade mig och Ida för jäkla fittor. Det sjukaste var att han en sekund senare spottar på mig. Loskan missar sitt mål som jag antar var mitt ansikte och landar på min arm. "Era jäkla fittor" säger killen på nytt. Ida och jag vet inte vad vi ska göra, vi sitter där och bara biter ihop trots rädsla och ilska. Men vad ska vi göra? När tjejen först sa till Ida, tittade jag på henne och sa "men vi ar ju inte gjort något". Då vågade jag stå upp och säga vad jag tyckte, men efter vad dom sa och gjorde, vågade jag inte längre säga ifrån i rädsla av vad som kunde hända om jag lät min ilska synas utanpå. Så istället sätter sig både Ida och jag och kollar ut genom fönstret. Jag ser i ögonvrån hur gillen sitter med armarna över mage och bröst och böjer sig ner över benen. Efter ett tag utbrister han "Ska det vara såhär? Det här är inge bra asså, 20 bast." I Ektorp hoppade dom av, men Ida och jag satt kvar. Dom spottade på bussen och pekade finger. Anpassade efter några vrickade människor i vårt samhälle gick vi av vid skuru stugan istället och gick därifrån hem till mig och åt lite mellis ute på altanen i solen. 

Det skrämmer mig att jag råkar på sådana här människor, vart är vårt samhälle påväg? Ska man inte kunna söka ett barnvakts-jobb utan att få prata med någon skum lallare, ska man inte kunna ta bussen och gå av vart man vill för att fika?Jag säger då de, "Ska det vara så här?"

När jag såg dessa tjejer var det enda jag kände rädsla.
Rädsla för vem jag är imorgon.
Rädsla för vem jag var igår.
Rädsla för vem jag är nu.

För vi rrad.

Skolan har tyvärr redan invarderat i mitt liv igen, genom läxor och saker man går och oroar sig för ska gå dåligt. Men jag försöker övertyga mig själv om att "vad som helst kan bli intressant bara du läser tillräckligt mycket så att du hittar något inom området du fastnar för som du då kan inrikta dig på". Just nu i svenska B håller vi på med diktanalyser, vilket jag tycker är otroligt roligt. Jag älskar att läsa dikter och tänka vad det är lyrikerna har dolt i olika skepnader. 

Vi fick i alla fall välja ut en dikt och analysera den. Jag valde en dikt av Gustaf Fröding som är Sveriges mest lästa diktare. Han är omtyckt av de flesta människor och jag tror det kan bero på att han skriver så att alla kan bli berörda på ett eller annat sätt. Dikten jag valde heter "Dåligt orgienterad" och lyder såhär:

Mig tycks att vår jord är en främmande strand,

det jag vräktes av nyckfulla vågor i land

- var jag kom ifrån har gått mig r minnet.

Och nu vandrar jag tafatt och häpet omkring

ibland okända folk och förstår ingenting

mer än ytan och skenet och skinnet.

Jag har gått, jag har sökt mig en plats, där jag trivs,

där min själ kan få hem och få näring till livs

- men varhelst jsom jag går , går jag galet.

Som en främling i främlingars lag

och med undran jag ser deras sällsamma drag

- vad är gömt, vad är gömt i fodralet?

Och ibland har jag talat en infödds argôt (zigenar språk),

men beständigt på tok, det var svårt att förstå,

det blev aldrig i livet begripet, 

ty de gräto, när allting var glatt i min själ,

och när jag nästan sörjde mitt hjärta ihjäl,

blev det skratt åt det lustiga lipet.

Jag tror att dikten är skriven för de ensamma  och kantstötta människorna här i världen.

All things are possible for you,

all things are possible

Nothings to difficult for you,

nothings to difficult

Vem sätter upp ett huvud i ett träd?

Snart orkar jag inte mer, säger jag med stor risk att låta bitter, men det är faktiskt sant. Nu får det vara nog! Nu vill jag att något bra händer mig, jag vill ha ett jobb, en snygg pojkvän som älskar mig och som jag älskar tillbaka, bra betyg, en bra sångröst, en bra skola och klass, bra föräldrar, bra vänner, osv. Lite tur när vi ändå är igång vore inte heller helt fel. Men jag antar att det är så att Gud eller vem de nu är som bestämmer här i universum inte har tid för alla samtidigt, han kanske går i bokstavsordning, men vet ni vad. Jag tror jag snart skriver ett brev och frågar om de där uppe inte kan börja namnlistan från andra håller istället, nästa gång. 

Jag säger då de, kan inte någon bara komma in i mitt liv och a hand om mig som ett litet barn? säga precis vad jag ska göra för att få ordning på mitt liv. "Vad ska man säga, vad skaman göra?"

Förfäder, hör min bön,

låt någon vaka över mig..

Klicket av ren kärlek, som ska ljuda  i atmosfären då du möter din själsfrände och livspartner. Jag har börjat tvivla på det. Tänk om klicket vi alla väntar på bara finns i sagorna. Tänk om man går hela livet och väntar på de där förbannade klicket och det aldrig kommer. Kommer man då känna att livet har varit förjäves eller kommer man känna att "det är resan mot målet som är mödan värt?" 

Vad vet jag, inte mycket ska jag säga er. Men jag har börjat oroa mig. Jag vill uppleva det där klicket som finns med i alla sagor. Jag vill uppleva den där känslan att man verkligen hör hemma någonstans. Så vart har klicket gömt sig, för jag menar, klicket i sagorna är väl inte bara ett påhitt. För om klicket bara finns i sagor måste personen som hittat på detta, klicka av ren kärlek, verkligen ha en underbar fantasi. Jakten på den perfekta pojkvännen fortsätter, dock har jag inte skrivit om det på länge, för jag känner att det går ändå inte frammåt, det händer inget, inte ens något litet framsteg. En vacker dag ger jag upp. Så jag ber nu till Gudarna, "låt klicket komma fram!"

Men alltid ska man vara rädd för något, om det inte är för att aldrig någonsin få uppleva klicket, ljudet av den perfekta kärleken, så är det att ha funnit klicket, den perfekta kärleken, och att då allt är så perfekt att man bara går runt och är rädd att mista det finaste man kan finna här på jorden. 

(ps, ida och tess, ni får lägga upp era egna bilder, jag har laddat upp dom iaf)