Jag skulle vilja upp "born to be alive" om dagens inlägg och veckans låt, men jag är ju så pass efterbliven inom bloggeri att jag inte vet hur man gör de, så om ni får tillfälle kan ni istället klicka på denna länk och lyssna. Den ger glädje hopp och energi, i alla fall till mig och jag hoppas den gör desamma för er vänner!

utnyttja länken till gratis energi!:

http://www.youtube.com/watch?v=BVgM7qeAlko

Idag hörde jag något riktigt roligt på radio. Det var Carina Berg som kläckte ur sig lite korkade kommentarer i "äntligen helg" på mix megapol. Hon hade kommit på att hon tyckte det var mycket konstigt att av alla goda smaker och dofter det finns så luktar alla parfymer i lite blommiga dofter, eller iaf de flesta. Det tyckte hon var konstigt, varför luktar de inte typ curry istället, "det tycker jag är jätte gott" lägger hon till. Hahah, hon är fan stört skön. Och inte blir det bättre när hon kläcker ur sig "ja, och tex cigaretter, varför finns de de med mint-smak liksom? Varför finns de inte med typ.. snus-smak?" Hahah, hon är fan lite lattjo hon! 

Jag blir tokig! Vad fan finns det för människor på denna jord! Först igår, sen idag.

Jag har galet tråkigt och nu ska jag säga något konstigt. Det är skönt att ha tråkigt. Idag börjar jag 13.45 och det är också skönt, jag känner att jag inte orkar skola mer, att den enda lektionen jag har idag kommer bli alldeles lagom mycket skola. 

Jag vet inte vad jag ska skriva, känner bara att det r alldeles för mycket just nu, och alldeles för lite. För mycket plugg, för mycket upptagen tid, för mycket godis, för mycket skitsnack, för mycket skit i allmänhet. Däremot är det för lite fritid, för lite kärlek, för lite bra saker som händer, för lite träning, för lite musik, för lite motivation. 

Ni vet de där klicket. Det där klicket som är med i alla sagor och i alla filmer som vi ser på tv. Du vet de där klicket som alla borde få uppleva minst en gång innan de dör. Det där fina, speciella klicket. Klicket som alla går och väntar på,  klicket som ska höras så högt så att alla vet. Så att alla ska höra det och att alla ska känna vibbrationen av det. Jag undrar om de klicket verkligen finns?

Ja, nu sitter jag här och kollar ut över vattnet. Klockan är snart nio på morgonen och jag ser ett väldigt konstigt väder där ute. Idag börjar jag inte fören 12.35 och de känns underbart. Jag hade planerat att sova länge, äta lite och sedan dra till plugget. Men jag bestämmde mig istället för att bjuda in en kär vän på lunch och
sitta och shitchatta lite så här på morgonkvisten och sedan få en liten bit sällskap på vägen. Tyvärr började morgonen inte så bra ändå. Vaknade av att jag var helt täpt i näsan och det retade mig något otroligt så jag gick upp. Och de är klart att så fort jag går upp och går lite så försvinner det täpta men då är jag redan pigg så jag går upp och trixar med mobilen som har blivit lite lattjo och det uppskattas inte av mig och mina sms vänner. Det är nämligen så att igår fick jag inte ett enda sms, jag var otroligt ledsen, men det visade sig som tur var att de var fel på min mobil. Jag kan varken skicka meddelanden eller ta emot dom, hur ska jag klara mig?!

Igår råkade jag som vanligt säga något lite pinsamt så som jag brukar göra. Det var inte meningen att det skulle vara pinsamt men så blev det. Jag fick nämligen sådana där härliga slitningar på mina jeans, ni vet sådana där som man får när låren har gått ihop för mycket och det blir ett litet hål. Jag har länge tänkt att "de där ska jag allt fixa, de är ju ett par av mina favvo jeans och det kan ju inte vara så svar". Och det var de inte heller. Jag började nysta ihop jeansen lite snyggt sådär tyckte jag, men när jag var klar var de inte så vackert på utsidan, så jag bestämmde mig för att sätta dit en liten lapp som föreställde en kanin över mina fula stygn och liva upp det hela lite. Blev super gulligt tycker jag;D.

Och de började rätt bra när jag sa att "hehe, kolla va jag har sytt dit, en liten kanin", men sen så stog vi tjejer och små flina åt de när jag säger "en lite bunny". Bra sagt va? För det kan ju verkligen inte misstolkas^^. Jag är bara så smart. Jag borde egentligen tänka innan jag pratar, för de är ju inte direkt första gången det råkar slinka ut mig något opassande...

Igår skulle vi skriva en Haiku dikt på svenskan som skulle handla om vårat sommarlov, men min grupp hörde inte rikigt de där med sommarlov. De flesta dikter som grupperna i klassen skrev handlade om sol, sommarkvällar och glass, men min grupps dikt gick så här:


Gryningen kommer
Jag vandrar genom skogen
Två ögon stirrar

Då tänker ni, värre en så kan de inte bli, men de kunde ha blivit det, för egentligen skrev vi vår dikt såhär:

Gryningen kommer
Jag vandrar genom skogen
Jag ser en kotte


Det hade varit något, huh?

Nej nu ska jag gå och snygga till mig lite, hoppas ni får en bra dag i skolan:) Och glöm inte;

Jag känner mig så jäkla elak, senast i morse sa jag det högt. Att det var elakt att inte vilja dela med sig till något man har så kärt. Men de är inte alltid så lätt. Jag ha de för mig själv men ändå dela det med flera. Äta en bit av kakan men ändå behålla hela. Hur gör man för att dela med sig av kakan, äta en bit själv och fortfarande känna att man har en stor bit kvar?

Jag borde väl kanske tänka på hur de känns att inte ha någon kaka alls, kanske inte ens någon att dela den med, då skulle man känna sig rikigt fattig. De är väl antagligen sådana svåra problem de har i U-länderna och här sitter jag och klagar, fy skäms.Jag skulle vilja känna känslan av riktig fattigdom en dag, så jag kan uppskatta allt det fina jag har när den dagen är över.

Allvar. Det är mycket som är på allvar just nu. Vi, Fourever, Ida, Mina, Cissi och Tess tar på allvar upp denna bloggen igen. Celina drömde nämligen att den skulle bli stooor så nu gäller de bara att ligga i. Men kommer vi att klara de, kommer vi att gå till berömmelse, mitt första tvivel..

En annan sak som börjar på allvar nu är skolan. Jag har alltid varit den som ser fram emot skolan, som kan hitta något jag gillar med skolan, att träffa alla kompisar igen osv, men nu, denna skolstart är jag bara allmänt uttråkad och har ingen motivation när jag tänkter på skolan. Jag vill bara ha sommarlov hela tiden och om jag hade haft en garanterad framtid med jobb ochj bostad utan att plugga klart nu, så hade jag hoppat av ochl börjat jobba. Men så lyckligt lottad är man ju inte, så de är bara att bita ihop och ta de onda med det goda eller tvärt om. Men kommer jag klara skolan, kommer jag att klara pressen, från mig själv, kompisar, familj och lärare? Mitt andra tvivel..

En tredje sak som är på allvar är min "jakt på den perfekta pojkvännen". Förut trodde jag att jag skulle hitta honom, men nu är jag inte lika säker. Jag misstänker  och hoppas att han en dag kommer då jag minst anar de, men kanske ändå inte? Och där har vi mitt tredje tvivel för denna dag.

Jag borde egentligen inte tvivla så mycket. Att jag tar saker på allvar ser jag för det mesta som något posetivt för de är inte alltid jag gör det, men att tvivla, njaa de borde jag nog sluta med. Jag borde sluta tvivla och jobba för de jag vill ha istället. Japp, så får de bli. Från och med denna skolstart ska jag jobba häcken av mig för det jag vill ha. Jag ska ha egna mål och försöka uppnå dom för mig egen skull, jag ska jämföra mig med mig själv och inte med mina vänner, eller i alla fall försöka.

Ja, de var ett bra tag sedan jag skrev. Men vad ska jag skriva om liksom. Det har ju inte hänt nåe särskilt. Men nu undertiden C inte är hemma har jag lovat att uppdatera denna fina blogg så hon vet vad som händer på denna underbart sorliga plats. Tyvärr kan jag meddela att imorgon är den sista sorliga dagen här i stockolm enligt Svt.se. Men värmen ska hålla i sig till på söndag minst och de är ju ett plus.

Och såklart sitter nu alla hemma och undrar " Hur går det med jagten på Den Perfekte Pojkvännen". Tyvärr har jag nog inga svar ni vill ha på den frågan. Nu är våren här, men trots det går inget framåt på pojkfronten. Tyvärr, tyvärr, tyvärr. Flörtningen är igång och varje tjej/kille tittar efter varje kille/tjej för att övgöra om hon/han är en bra kandidat till den fina titeln Den Perfekte Pojkvännen. Jag måste påstå att de är ingen kö direkt. I alla fall inte efter mig, tyvärr åter igen.

Nu börjar den halvan på året då alla flörtar med alla. De åker förbi bilar och tutar efter en och slickar sig runt munnen när de åker förbi, men ingen menar något med sin flört. Jag undrar om jag verkligen vill ha pojkvän under sommar och vår, det är ändå rätt kul att vara vild och fri under denna period av året. Men oftast känns de ändå väldigt bra att ha en trygghet som man vet väntar. En som inte bara vill köra en flört och sen gå. Man vill ju ha någon som gillar en för den man är och inte en som bara gillar en för at få sig en flört. Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer om detta, men jag hoppas att Han en dag dyker upp i solskenet på sin springande hingst och räddar mig från denna döda plats.

Tills dess får Mr rightnow duga.

Detta är till dig C// Din T

Snart åker jag och min familj iväg till det stora landet USA. Till NY närmare bestämt. Visst de ska bli kul, men fan vad jag hatar at flyga. och inte gjorde det direkt saken bättre av att min käre mor denna morgon frågade om vi kanske borde skriva ett brev till dem som inte viste att vi åkte av våra nära och kära ifall vi inte kommer tillbaka. Om tillexempel planet störtar. Fy fan vad jag är rädd nu asså.

Men va fan är detta?Gud, jultomten, påskhare ska föreställa? och ni ska föreställa mina idoler. mina förebiler. Ni har verkligen trasslat till det  nåe förjäkligt. Det var på julafton jag ville ha snö. Jag ville ha en sådan jul som man har när man är liten. Inte idag. Idag hade jag bett till Gud. Inte bara idag utan sedan två veckor tillbaka. Jag förväntade mig en sorlig dag med panåfflor med sylt och grädde och mina tjejer. ute på en sorlig altan, men ser bara hur det blev. Det ser fan inte bättre ut en att alla mina förebilder jäklas med mig. Jag önskade mig en vårig påsk för mommos skull, men det ser inte ut att slå in nu heller....

Ändå blev det en väldigt bra dag. Fylld av glädje, skratt och spänning:D. M, C och jag har haft det rikigt bra. Vi har käkat våfflor, tyvärr onta panåfflor pga att tjejerna inte gillar pannkakor. Tack för en underbar dag tjejer.

Tänk om man ändå kunde fånga en kille som är så bra som i sagorna...

Sådär, helt klart sådär och inte en smula bättre. Livet rullar på. Mycket plugg, mycket, godis, mycket kallt och mycket lite dugliga killar i sikte. Och när man väl tyckte att man fick en glimt av en så försvinner den lilla insikten snabbt när du ser att han peta upp ett finger i näsan eller något annat passande. Varför inte klia sig i rumpan och peta lite på snoppen när han ändå är igång?

Ja, jakten på den perfekte pojkvännen har helt enkelt inte fått den inledning som jag hoppats på, och den närmaste veckan åker i väg till the big appel och man fattar ju själv vilka kryp man kommer hitta där. Och även om jag nu skulle hitta den perfekte pojkvännen i USA, hur fan skulle de hålla liksom?

Jag tror helt enkelt jag lever i min egen lilla sagovärld. Jag vill att den perfekte killen ska dyka upp mitt framför ögonen på mig. Stå där med armarna öppna för mig. Att han är beredd när jag hoppar upp hans armar och ger honom en djup kyss som man bara vill ska vara för evigt. Och så klart måste han vara ledig också. För jag vill ju inte förstöra någon annans dröm.

Jag förstår mig verkligen inte på killar. Dom vill ha en när man inte känner något för dem och så fort det man börjar känna en smula kärlek så försvinner dom illa kvickt. Om man verkar ledig redan från början är det samma sak, inte en kille är intresserad. Frågan jag ställer mig är, ska man behöva låtsas vara otillgänglig för att vinna sin prins?

Ja, låt oss vänta och se
Livet är fullt av mysterier
//T

Det sägs att det är "tredje gången gillt". Frågan är bara om det blir positivt eller negativt? Jag vet att du är stark och du har alltid har varit det, men frågan är om du klarar av allt det här en tredje gång och jag vet att det här kommer att bli den svåraste gången att överleva.