Julkalendern.
2008-12-08 @ 20:21:01
Tjong i medaljongen!
Isbiten Tess känner något närma sig, något varmt och flåsande får henne att långsamt men säkert tina och vakna ur sin dvala! Något eller någon närmar sig i rask takt..
Hon har nu suttit så länge vid busshållplatsen att jeansen frusit fast i bänken och mörkret krypit sig så nära omkring att hon har svårt att tyda var trottoarkanten tar slut och vägen börjar. Hon märker först inte med ögonen det stora och klumpiga som rör sig mot henne, utan det är först värmen hon känner av. Närvaron av någon eller något.
Även om hon kanske borde bli rädd, känner hon sig bara glad, det är något med den här stora varma klumpen som får henne att känna en viss kärlek och hon smälter i kylan.
När den kommer närmre ser hon vad det är..
Något stort och lufsigt och alldeles svart förutom på det lilla huvudet, där en rufsig och alldeles blond, jag nästan vit liten kalufs har sitt näste. Och lite hårig är den, eller ja han, elelr den där klumpen. Som en stor fluffig lakritsglass från sommarens hejhå, med en vit liten kokostopp på, men självklart är denna store bjässe inte lika kall. Men för det ska man inte tro att den är det minsta mindre god och smaklig. För det är den, han, det.........
Isbiten Tess känner något närma sig, något varmt och flåsande får henne att långsamt men säkert tina och vakna ur sin dvala! Något eller någon närmar sig i rask takt..
Hon har nu suttit så länge vid busshållplatsen att jeansen frusit fast i bänken och mörkret krypit sig så nära omkring att hon har svårt att tyda var trottoarkanten tar slut och vägen börjar. Hon märker först inte med ögonen det stora och klumpiga som rör sig mot henne, utan det är först värmen hon känner av. Närvaron av någon eller något.
Även om hon kanske borde bli rädd, känner hon sig bara glad, det är något med den här stora varma klumpen som får henne att känna en viss kärlek och hon smälter i kylan.
När den kommer närmre ser hon vad det är..
Något stort och lufsigt och alldeles svart förutom på det lilla huvudet, där en rufsig och alldeles blond, jag nästan vit liten kalufs har sitt näste. Och lite hårig är den, eller ja han, elelr den där klumpen. Som en stor fluffig lakritsglass från sommarens hejhå, med en vit liten kokostopp på, men självklart är denna store bjässe inte lika kall. Men för det ska man inte tro att den är det minsta mindre god och smaklig. För det är den, han, det.........
Skrivet av
Tillsammans |
Permalink
Kommentarer
Trackback