Jag och C prata igår om hur man blir ledsen över att juldagsmorgonen inte har glimmat på flera år. Inte bara för att vi inte längre ser på julen med en barns ögon utan på grund av att det aldrig ligger ett tjockt lager med härlig, vit, mjuk snö på gator och tak längre, det är ingen is på hav och sjöar, inte ens lite vit frost finns det att le åt. Men jag är ändå glad åt julen, för det jag tycker att man ska understryka är inte att man ska få så fina klappar så möjligt, att ha en massa snö och en massa julpynt eller kanske mest julmat, utan att man firar julen med de människor som är en när och kär, de människor man älskar.