Här sitter jag, hemkommen från matfestivalen i skövde. Oj, större och bättre än mina förväntningar! Så det var riktigt apgött att åka ner dit. Karuseller, lotterier, god mat, våfflor, träffa syster och hennes kompisar förstås.
Bilder från en stor fest i ett litet samhälle kommer senare, för nu är det brådis.

Men nu är mina brudar fest och dom tror fortfarande att jag är skövde, så jag ska nog hoppa in i duschen, slänga på mig lite schyssta kläder för att sedan åka dit och ge dom en big puss på nosen.

Igår köpte jag material för att göra armband till oss fyra på Pearlchain. Våra initialer och ett lås eller en nyckel så vi kan låsas ihop ;) Det var hur lätt som helst och jättefint, billigt också! Så paya inte 100 spänn för ett enkelt armband i tyg eller skinn med en berlock, gör ett själv!

Om 12 dagar fyller jag år. 17 år. Stora flickan. Folk frågar mig vad jag önskar mig och när jag svarar "en extern hårdisk" brister nästan alla ut i skratt. Det är meningen att tjejer ska önska sig kläder, parfymer, skor, presentkort på NK och en rosa ipod.

Men eftersom jag är en illegal datornörd som laddar ner filmer, serier och musik stup i kvarten (som tar ganska så mycket minne) önskar jag mig en extern hårdisk. Jag har två datorer och båda två ser ut såhär. Klart som fan att jag behöver denna som står högst upp på önskelistan! Denna underbara pryl kan jag fylla med miljoners miljoner serieavsnitt och filmer och jag kan till och med ta med den till kompisar(..om jag börjar träna dvs. Den väger nog en del.).

Jag valde sockerärtor före vattenmelon, småkakor och vindruvor. "Vart är vägen påväg tänker jag?" Men det är ju så otroligt gott med sockerärtor! Nu sitter jag med en tallrik sockerärtor och småäter, inget dåligt samvete får jag heller. Jag är ju nyttig!

Hjärnkontoret är i full gång, Ida tänker så det knakar i fogarna, än en gång tror hon sig ha funnit svaret på frågan, som så många retat sig gallfeber på. Det är dags för en ny revolutionerande upptäckt att träda fram.
Hon ställer sig den en gång för alla igen;

Vad är det som gör vår art så speciell, jämtemot resten av djurvärlden?

Hon har funnit svaret, bara genom att tänka tror sig Ida Mellström Ericson funnit svaret.

Det är samvetet!

Har en katt ett samvete? Har en fågel ett samvete? En gris? En delfin?

Svaret är nej... Negativt.

Klart en hund kanske verkar ha samvete då han bajsat på golvet in till hallen, då han sitter där så oskyldigt och tittar upp på dig med de snällaste och finaste ögonen på jorden. Men ack nej, han är bara rädd för vad som komma skall då husse/matte upptäcker korven och ger sig den på att skälla på voffsingen! Han är rädd för bestraffningen, han känner inte medlidande för husse och matte vid upptorkningen av hans avföring, nejnej... Utan där sitter han å småler inombords, eller tänker på bolljäveln i trädgården utanför. Smavetet saknas...

Men ett sådant har ju vi!

Människans samvete, kanske vår största svaghet och vårt arts kommande undergång, men också det som fört oss framåt i utvecklingen. Vi tar hand om varandra, oftast... Ja alla kanske inte gör det, men det finns alltid några överutvecklade som har ett samvete, som tar hand om , och bryr sig om.

Ändå tror jag också att det är samvetet som är människans ondska. Vi ska alltid bry oss, lägga oss i och tro att vi kan ta hand om allt, för annars får vi ju detdär dåliga samvetet. Men gör vi inte mest egentligen dethela för oss själva? Att hjälpa andra är det en tvångstanke som motarbetar vår egen individs dåliga samvete..?
Jo, visst är väl denna egoism egentligen den värsta ondskan?

Att hjälpa någon för att slippa det dåliga samvetet... Jävla besserwisser!

// I

Något är knas med bloggen, när man går in på den kommer det nämligen upp en ruta där man ska fylla i användarnamn och lösenord och ovanför står det att det är för "http://www.linköping.se". Vad fan har vår blogg med linköping att göra? Rutan går iallafall att klicka bort, men det är ju ändå irriterande!

Idag vill jag göra en lista över bra och dåliga grejer denn fina torsdag.

Dagens Bu: Fett hår och illaluktande sjal.
Dagens Irritation: 18 nummer före mig i SL-kön och sen hoppar dom över mitt nummer.
Dagens Upptäckt: Jag blir sämre på att andas av min dåliga hållning.

Dagens Bra: God skolmat som mättade min hunger.
Dagens Lycka: En kompis som lånade ut sin iPod till mig! (!!!!!)
Dagens Låt: Lay all your love on me - ABBA

Och vi avslutar med dagens blogg:

www.livetenligtrichardochlovisa.blogg.se

 

 

Ja, nu sitter jag här och kollar ut över vattnet. Klockan är snart nio på morgonen och jag ser ett väldigt konstigt väder där ute. Idag börjar jag inte fören 12.35 och de känns underbart. Jag hade planerat att sova länge, äta lite och sedan dra till plugget. Men jag bestämmde mig istället för att bjuda in en kär vän på lunch och
sitta och shitchatta lite så här på morgonkvisten och sedan få en liten bit sällskap på vägen. Tyvärr började morgonen inte så bra ändå. Vaknade av att jag var helt täpt i näsan och det retade mig något otroligt så jag gick upp. Och de är klart att så fort jag går upp och går lite så försvinner det täpta men då är jag redan pigg så jag går upp och trixar med mobilen som har blivit lite lattjo och det uppskattas inte av mig och mina sms vänner. Det är nämligen så att igår fick jag inte ett enda sms, jag var otroligt ledsen, men det visade sig som tur var att de var fel på min mobil. Jag kan varken skicka meddelanden eller ta emot dom, hur ska jag klara mig?!

Igår råkade jag som vanligt säga något lite pinsamt så som jag brukar göra. Det var inte meningen att det skulle vara pinsamt men så blev det. Jag fick nämligen sådana där härliga slitningar på mina jeans, ni vet sådana där som man får när låren har gått ihop för mycket och det blir ett litet hål. Jag har länge tänkt att "de där ska jag allt fixa, de är ju ett par av mina favvo jeans och det kan ju inte vara så svar". Och det var de inte heller. Jag började nysta ihop jeansen lite snyggt sådär tyckte jag, men när jag var klar var de inte så vackert på utsidan, så jag bestämmde mig för att sätta dit en liten lapp som föreställde en kanin över mina fula stygn och liva upp det hela lite. Blev super gulligt tycker jag;D.

Och de började rätt bra när jag sa att "hehe, kolla va jag har sytt dit, en liten kanin", men sen så stog vi tjejer och små flina åt de när jag säger "en lite bunny". Bra sagt va? För det kan ju verkligen inte misstolkas^^. Jag är bara så smart. Jag borde egentligen tänka innan jag pratar, för de är ju inte direkt första gången det råkar slinka ut mig något opassande...

Igår skulle vi skriva en Haiku dikt på svenskan som skulle handla om vårat sommarlov, men min grupp hörde inte rikigt de där med sommarlov. De flesta dikter som grupperna i klassen skrev handlade om sol, sommarkvällar och glass, men min grupps dikt gick så här:


Gryningen kommer
Jag vandrar genom skogen
Två ögon stirrar

Då tänker ni, värre en så kan de inte bli, men de kunde ha blivit det, för egentligen skrev vi vår dikt såhär:

Gryningen kommer
Jag vandrar genom skogen
Jag ser en kotte


Det hade varit något, huh?

Nej nu ska jag gå och snygga till mig lite, hoppas ni får en bra dag i skolan:) Och glöm inte;

Sitter här i badrock och ska precis göra mig en kopp te för att sedan gräva mig ner i sängen och läsa i min nya bok. "Min nya bok" min nya lånade bok. Jag börjar gilla den nya delen av mig själv, bibliotekslånaren, golfaren, kalenderföraren.
(okej, allting har väl hänt sisådär 3 gånger vardera, men vad gör det om 100år?)
(okej, det är bara jag som ser mig själv på det viset, men vad gör när allting kommer kring?)
(okej, jag erkänner, jag har kollat på snövit idag.)
(och nej, det sista var ingen lögn.)

Men sanningen är att jag inte har något på hjärtat och då resulterar allt skriveri bara i trams. Så istället för att lätta mitt hjärta, lättar jag min hjärna.

I min hjärna spelas just nu denna låt.


En låt som har hängt med länge men fortfarande lika bra. Ett band som ska spela på popaganda i helgen med andra bra band som jag gillar; the radio dept., laakso, bob hund, shout out louds med fler. Funderar på att gå och se the radio dept. men jag funderar på så mycket så även detta förblir nog en tanke som inte kommer längre än till denna blogg.

Vi hörs när vi gör det.

Jag känner mig så jäkla elak, senast i morse sa jag det högt. Att det var elakt att inte vilja dela med sig till något man har så kärt. Men de är inte alltid så lätt. Jag ha de för mig själv men ändå dela det med flera. Äta en bit av kakan men ändå behålla hela. Hur gör man för att dela med sig av kakan, äta en bit själv och fortfarande känna att man har en stor bit kvar?

Jag borde väl kanske tänka på hur de känns att inte ha någon kaka alls, kanske inte ens någon att dela den med, då skulle man känna sig rikigt fattig. De är väl antagligen sådana svåra problem de har i U-länderna och här sitter jag och klagar, fy skäms.Jag skulle vilja känna känslan av riktig fattigdom en dag, så jag kan uppskatta allt det fina jag har när den dagen är över.

Allvar. Det är mycket som är på allvar just nu. Vi, Fourever, Ida, Mina, Cissi och Tess tar på allvar upp denna bloggen igen. Celina drömde nämligen att den skulle bli stooor så nu gäller de bara att ligga i. Men kommer vi att klara de, kommer vi att gå till berömmelse, mitt första tvivel..

En annan sak som börjar på allvar nu är skolan. Jag har alltid varit den som ser fram emot skolan, som kan hitta något jag gillar med skolan, att träffa alla kompisar igen osv, men nu, denna skolstart är jag bara allmänt uttråkad och har ingen motivation när jag tänkter på skolan. Jag vill bara ha sommarlov hela tiden och om jag hade haft en garanterad framtid med jobb ochj bostad utan att plugga klart nu, så hade jag hoppat av ochl börjat jobba. Men så lyckligt lottad är man ju inte, så de är bara att bita ihop och ta de onda med det goda eller tvärt om. Men kommer jag klara skolan, kommer jag att klara pressen, från mig själv, kompisar, familj och lärare? Mitt andra tvivel..

En tredje sak som är på allvar är min "jakt på den perfekta pojkvännen". Förut trodde jag att jag skulle hitta honom, men nu är jag inte lika säker. Jag misstänker  och hoppas att han en dag kommer då jag minst anar de, men kanske ändå inte? Och där har vi mitt tredje tvivel för denna dag.

Jag borde egentligen inte tvivla så mycket. Att jag tar saker på allvar ser jag för det mesta som något posetivt för de är inte alltid jag gör det, men att tvivla, njaa de borde jag nog sluta med. Jag borde sluta tvivla och jobba för de jag vill ha istället. Japp, så får de bli. Från och med denna skolstart ska jag jobba häcken av mig för det jag vill ha. Jag ska ha egna mål och försöka uppnå dom för mig egen skull, jag ska jämföra mig med mig själv och inte med mina vänner, eller i alla fall försöka.

Vi börjar om från början, nu även med snyggare design!
Det blir åsikter, musik, mode, recensioner och mycket mer.
Så håll ögonen öppna, oss lär ni inte glömma i första taget!

Jag sjunger för dig:

Frankie, Frankie, Frankie, Fraaankiiie,
please don't take him just because you can.

Your beauty is beyond compare,
with flaming locks of earphones there
with ivory skin and eyes of emerald green.
Your smile is like a breath of spring,
and your voice is soft like summer rain.
And I can not compete with you Frankie.

And I talk about you in my sleep,
and there's nothing I can do to keep
from crying, when I call your name, Frankie.

Well I can't easily understand
how you can easily take my baby
cause you don't know what he means to me, my Frankie

Well you can have your choice of men,
but I could never love again.
He's the only one for me, Frankie.

And I had to have this talk with you.
My happiness depends on you,
and whatever you decide to do

Har tiden gått än? :'(

Nu ska det bli fart på den här bloggen. Jag har drömt om den i Thailand. And "dreams are the language of God" lärde en god vän mig. Så därför startar vi om den här bloggen på nytt, jag och min pojkvän TIM alltså.

We exchange happiness,