Här i Borås flyter allt på som vanligt. ELLER!?

There's this guy.. Som alltid.

Han gjorde bort sig häromdagen. Fråga inte vad han gjorde, för det är för pinsamt för hans eget bästa. Förutom att han gjorde bort sig så startade han även något som jag inte riktigt accepterar..

Så nu är det typ krig här nere. And I totally love it. Jag känner mig som årets bitch, men det gör inte så mycket, för jag gillar det.


Mitt alter ego.

Ni anar inte, jag sitter på lektionen och kan inte tänka klart. Kommer på mig själv att citera ondskan (sista scenen när han stänger dörren och ska slå sin låtsatspappa) "en sista gång, sen aldrig mer".

Varpå min kära vän säger "varför får jag en känsla av att du är bra på sånt här?"

Det kalla vinterkriget -10 har startat.

Men jag struntade i yoghurten och köpte blåbärssoppa istället.

Så nu sitter jag här hemma i min lilla lya, dricker nykokad blåbärssoppa och lyssnar på den här låten

Min vardag de närmsta dagarna:


"Alltså du får gärna lägga dina kläder på golvet, men då kan du väl åtminstone lägga dem i en hög så inte golvet ser ut som en heltäckningsmatta?"

"Eh du.. Du ska inte gå upp och diska då?"

"Inte för att vara sån, men varför står det en vattenkokare bland skorna?"

Sen trillar det in människor som frågar om de får låna en väska. En som glömt sina hemmanycklar här. En som kommer på oväntat besök. En som ringer och frågar om vi ska mötas på Ica och handla. Och en annan som frågar: kan jag duscha och sova hos dig ikväll efter träningen?


Och dagens konversation:

C: Ska jag handla juice eller yoghurt?
V: Lilla vännen.. Hur lite pengar har du egentligen? Du kan väl köpa båda? Det är ju för fan mat!
C: Jo.. Men jag ska shoppa snart..
V: Jaha okej. Men hur lite har du?
C: Alltså.. typ 1000..
V: KÖP BÅDA! Jag har 200 och jag har kladdkaka i handen!

Det började med att de 3 människorna runt om garvade, sen började vi.


Jag trivs så bra här.

Egentligen undrar jag vad fan det var som hände den här månaden.. eller två veckorna.. whatever..

Jag har storhandlat mat en gång och jag har köpt ett träningskort. Juste. Sen har jag investerat i en päls. Den ser ut så här:

Samma päls som Pamela från Rodeo har..

Då ploppade det upp en konversation med Anna i mitt huvud om hur det skulle gå i Borås för mig:

C: Jag lovar att jag kommer festa upp alla mina pengar och inte ha pengar till mat. Och äta nudlar och snabbmakaroner för att jag inte kan laga något annat och så kommer jag säga att jag tycker det är gott.
A: Det tror jag också. Sen kommer du shoppa upp resten av pengarna, istället för att köpa kurslitteratur och sen säga att det är en investering.

Och här sitter jag och tittar på min päls, ska snart koka snabbmakaroner och kommer på mig själv att jag inte har köpt kurslitteraturen till min ena kurs än..

Tur att pälsen är en investering. Kan man lämna tillbaka ett träningskort?

Jag sitter precis och beundrar mitt konto. Jag lever just nu på fullt studiestöd och på de pengarna ska jag köpa kurslitteratur, mat, träning och ja ni vet resten..

Det är nu 2 veckor kvar tills jag får nästa och jag sitter och undrar hur detta ska gå till. Denna månad har jag dock fått lite extra av min kära mor för att jag köpte lite möbler när jag flyttade hit och för att jag skulle köpa träningskort.

För att vara 2 veckor kvar tills nästa så ser det väldigt bra ut måste jag säga. Förvånansvärt bra till och med. Jag tänker att jag kan spara in lite pengar tills Anna kommer hit och vi kan gå och shoppa i Göteborg. Dvs. spara mina lånade pengar.. hehe..

Så här ser kontot ut just nu:



Två veckor to go och jag har ett helt paket med snabbmakaroner hemma.

Jag borde starta en fond.

Ja, jag läser ju typ på textilhögskolan i Borås nu. Ja, något som den här staden är känt för.. textil alltså.

Det är ganska kul det där. Första frågan jag får är "jaha men då kan ju du sy och designa och sånt där?" Och jag kan nog inte sluta garva åt det där. Jag vet inte hur man syr en raksömn och jag vet ännu mindre hur man trär en symaskin, rita - har du tur i livet kanske du får se mig rita en blomma, ett hjärta eller en streckgubbe på sin höjd. Det kan mina andra delar i fourever intyga om.. (Tack Mina, Ida och Tess för att ni ritade mina bilder på bildlektionerna i grundskolan!)

Men även om jag inte kan sånt där så går jag här och det går bra än så länge. Det är ganska mysko det där faktiskt. För varje gång jag kliver in på högskolan så känns det som "hemma", alla som går där har sin egen stil, vissa följer trender och vissa bara är sig själv, stämningen är precis sådär mysig och så som jag gillar, inte så där superdupermegaestetiskt som man kan tro, no offense.. Alla killar är sådär riktigt trendsnygga, det finns bara en liten ganska stor nackdel.. antingen är de gay eller så är de upptagna.

Oj jävlar vilket tråkigt inlägg det här blev. Snacka om att ha mundiarré utan innehåll. Jag skulle börja skriva om det här:



Men det blev visst ett avslut + massa annat onödigt innehåll.

Kontentan: Jag trivs som fan och ikväll är det dags för detta; fest mellan vävmaskinerna på textilhögskolan med alla mina lärare. Hur fett är inte det? Alla blir fulla och så pratar man om det dagen efter på lektionen. Och det skönaste? Haha, vi festar mellan maskinerna som kostar typ 1 mille styck.

Sån jävla skön stämning, how could you not love this.

Ibland när jag kommer hem till min lya här i Borås så undrar jag vem fan det är som bor här, egentligen alltså.. Det ser alltid ut som att det är fest. Det ligger kläder på alla ytor som egentligen ska föreställa ett golv och det ligger glas med dryck eller utan i, exakt överallt (eller ja, de glasen som inte har gått sönder än). Det finns alltid något att diska och det finns alltid något att tvätta. Sängen är aldrig bäddad och det är ett under över att mina blommor lever.

Det kan typ se ut så här i min lägenhet när man vaknar upp ibland.

Sen går man till köket och då kan det se ut så här:

Men vet ni vad det bästa är? Att jag trivs så jävla bra. Jag älskar att komma hem och hitta kläder överallt, tycka att det är stökigt och börja garva när det inte finns några rena strumpor. För den här lägenheten är verkligen så himla jag. Ingen struktur för 5 öre, jag gör allt precis när jag känner för det och det är ingen brådska. (och jag lovar, jag städar, tvättar, diskar, går ut med soporna, handlar mat, pluggar och gör allt sånt där med, men när jag känner för det.

Och jag kommer på mig själv att, det är verkligen jag som bor här. Jag har öppet hus dygnet runt och ibland styrs det förfest här utan förvarning, helt plötsligt står det 3 killar i dörren med vodka, tabasco och jägermeister och undrar om det finns några glas kvar eller om jag har haft sönder ännu fler sen förra veckan.

Jag bara skrattar och tar fram Jack Daniels.

Idag snöar det som satan i Borås, det är typ mins 1dm snö på marken. Men det gör inte mig så mycket egentligen, jag tycker det är mysigt. Men mysigast är nog att vår huvudgata har ljusslingor längs hela gatan, det ser riktigt juligt ut.

Men förutom att det snöar idag så är det en annan dag. Tentaresultat-tillbaka-dagen. Jag har varit ganska nervös för mitt första tentaresultat då jag inte gör så himla mycket i den här staden förutom att, hmm.. typ festa. Men resultatet är tillbaka och jag är så jävla nöjd så idag firar jag med att laga köttfärssås till middag!

Någon som vet hur man gör?


Tack Google.

Nu sitter jag här i min lägenhet i Borås och undrar just över dem där första orden i den här oerhört långa meningen. I min lägenhet, i Borås.

Ja, så det kan gå. Någon gång under detta år och sen sist vi bloggade så fick jag först för mig att jag inte skulle plugga i år, men sen så blev det så iallafall. Många undrar vad det var som fick mig att bestämma mig så plötsligt och vara så säker, och ja kära ni, det undrar jag med.. fortfarande..

Jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska börja mitt första inlägg. Men nu är det ju redan startat så det var ju skönt att jag slapp tänka mer på det.

Här är jag. I Borås och har lika lite koll som vanligt. Jag läser nog någonting med inriktning mode, ja, på Textilhögskolan alltså.

 

Imorgon börjar min nya kurs: Trikåteknik. Ja, det är nog precis så där läskigt som det låter.. typ praktiskt och enligt schemat är jag först ut med att ha lab. Det här ska bli oerhört intressant.

Och med orden oerhört intressant så känner jag att det är precis vad det här inlägget inte är. Så om jag avslutar här och återkommer imorgon?

BRA, PUSZ!

Mötte upp brudarna på stan idag, sen blev vi fotade av streetstyle. Hittade precis bilden.

Här är vi. Ni ser ju själva vem som är vem. Fråga om ni undrar vad vi har på oss.

Köpte en bh, en glass, hyrde en bok och en liten unicefpin.
Men nu måste jag kila, för nu kommer Mr. Big.

Förut var min status på msn alltid "lever!" och frågan varför jag heter det dök upp hela tiden. Men om man heter "lever!" på msn, så betyder väl det antagligen att man lever? Och folk brukar kalla mig dum.. Betydelsen var iallafall att jag kände att jag lever och att jag tog vara på det.

Sen kom jag i en svacka och visste inte riktigt vad som hände. Visst, mina perioder går upp och ner hela tiden. Från minut till minut, dag till dag och alla andra tider. Statusen blev "behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans".

Smällen kom inte, men jag fick tid och nu håller jag på att komma tillbaka. Kanske är det för att NU2 kommer hem från England, kanske för att det är påsklov, kanske för att jag har shoppat så jävla mycket på senaste tiden, kanske för att jag har börjat inse att jag har ett jävligt bra liv, kanske för att jag ska få träffa en speciell person på lovet, kanske för att vi kollar på resor till N.Y. nu, kanske för att min syster kollar resor hem. Kanske en blandning.

Nu är min status "börjar återuppstå" och det är precis så jag känner. Och om jesus kan, så kan jag.

För visst uppstod jesus till påsk?

Jag har länge gått och suktat efter Michael Scofield, men sen dök Chuck Bass upp och jag kunde inte riktigt bestämma mig för vem som egentligen är finast.

Men nu har jag kommit på vem det är.

Jag: ser du han där borta? sjukt snygg.
Nära vän: haha, jo det förstår jag att du tycker.
Jag: vadå? vad menar du? att han ser ut som Chuck Bass.
Nära vän: joo det också.
Jag: men...
Nära vän: han ser ut som Michael Scofield med hår.
Nära vän igen: fast han ser ut som Bass också.

Beslutsångestproblemet är löst.