Jag kom idag fram till att livet nog består av ett ordnat flumm. Ja, för det är ju faktiskt så att man varken kan leva helt i oreda eller ha en perfekt kontroll på allt i sin omgivning. Det blir liksom en blandning av de bägge delarna, hur mycket man än försöker med än det ena eller andra.
Men i många människors liv blir ibland blandningen tyvärr lite feldoserad (däribland mittt), vilket i flesta fall slutar med stress. Så jag omber er alla därute att se över er blandning av kaos och ordning. Vi kontrollmänniskor kanske borde tänka lite mer sunt och sluta oroa oss, vi lever bara en gång! Medan vi som glömt betala in våra skulder eller struntat i matteläxan de senaste veckorna och glömt slänga det mögliga brödet som nu legat en månad, kanske ska se till att ta oss till Akademibokhandeln och införskaffa oss den där kalendern som morsan tipsade oss om, men som vi promt sa att vi klarar oss utan.

En fin blandning är vad vi behöver för ett gott liv! Tänk på de alla virrpellar och städpedanter!

Hjärnkontoret är i full gång, Ida tänker så det knakar i fogarna, än en gång tror hon sig ha funnit svaret på frågan, som så många retat sig gallfeber på. Det är dags för en ny revolutionerande upptäckt att träda fram.
Hon ställer sig den en gång för alla igen;

Vad är det som gör vår art så speciell, jämtemot resten av djurvärlden?

Hon har funnit svaret, bara genom att tänka tror sig Ida Mellström Ericson funnit svaret.

Det är samvetet!

Har en katt ett samvete? Har en fågel ett samvete? En gris? En delfin?

Svaret är nej... Negativt.

Klart en hund kanske verkar ha samvete då han bajsat på golvet in till hallen, då han sitter där så oskyldigt och tittar upp på dig med de snällaste och finaste ögonen på jorden. Men ack nej, han är bara rädd för vad som komma skall då husse/matte upptäcker korven och ger sig den på att skälla på voffsingen! Han är rädd för bestraffningen, han känner inte medlidande för husse och matte vid upptorkningen av hans avföring, nejnej... Utan där sitter han å småler inombords, eller tänker på bolljäveln i trädgården utanför. Smavetet saknas...

Men ett sådant har ju vi!

Människans samvete, kanske vår största svaghet och vårt arts kommande undergång, men också det som fört oss framåt i utvecklingen. Vi tar hand om varandra, oftast... Ja alla kanske inte gör det, men det finns alltid några överutvecklade som har ett samvete, som tar hand om , och bryr sig om.

Ändå tror jag också att det är samvetet som är människans ondska. Vi ska alltid bry oss, lägga oss i och tro att vi kan ta hand om allt, för annars får vi ju detdär dåliga samvetet. Men gör vi inte mest egentligen dethela för oss själva? Att hjälpa andra är det en tvångstanke som motarbetar vår egen individs dåliga samvete..?
Jo, visst är väl denna egoism egentligen den värsta ondskan?

Att hjälpa någon för att slippa det dåliga samvetet... Jävla besserwisser!

// I

Jag har börjat läsa lite poesi, något jag länge velat med aldrig kommit igång med tidigare. Härligt att  nu ha börjat! Tänkte dela med mig lite av det bästa utav den bästa.

TILL DIG

Du min förtvivlan och min kraft,
du tog allt eget liv jag haft,
och därför att du krävde allt
gav du tillbaka tusenfalt.

Karin Boye

Låt oss tänka att detta är skrivet på engelska istället för på svenska. I sådana fall hade det inte varit någon skillnad på duet och niet, alltså youet, det heter ju likadant i båda fall. Och då bästämmer jag att det ska stå ni där istället för du. Och med ni kanske ni förstår vilka jag menar, eller? 

TILL ER

Ni är min förtvivlan och min kraft,
ni tog allt eget liv jag haft,
och därför att ni krävde allt
gav ni tillbaka tusenfalt.

Omskriven Karin

Ja den va till er flickor! Ta åt er nu! 

// I

Jag väcks ur min nattsömn på grund av en tanke:
"Vem är jag?" 

Jag är en Kassler
En bit kött
Protein och fett
Fångad i politikernas röda nät
Fångad från födseln
i ett nät som alltid varit;
för litet
DE RÖDA TRÅDARNA SKÄR I MIG
Jag är redan hjärndöd
Fångad i kunskapens bur
Trådarna får mig att spricka
Kunskapen blir för stor
Vägen till tillagning
För att sedan bli färdig
Lukta gott, bli FRI 
men bara för ögonblicket. 
Så tuggas man
Den substans man jobbat för
blir mald och finfördelad
Jag hamnar på samma nivå igen
Och ens kunskap försvinner
Sprids för vinden
jag backar bandet
Blir fångad i nya trådar
nya nät
till slut skrumpnar jag
i mitt nya nät
för ingen vill ha mig mer
jag är BEG
Jag luktar illa
Jag blev en rutten kassler


// I

 
Jag... En känsla av Kassleriet...

Jag fick lite sågspån mellan skinkorna... Jag vill kunna åka skatbård å va fri å ung för evigt!

// I