Val, Blåval.


Nja jag tyckte inte riktigt att jag hann med förut. Så jag pratade med studievägledaren och slutade på Fysik B.
Jag orkade liksom inte plugga så mycket. Jag som alltid gått på så förbolt i yllesockarna om att man ska lyckas, och hela tiden prestera. Eller "man" i allmänhet menar jag kanske inte, utan jag, för att vara nöjd måste jag prestera. Men på något underligt vis så kommer man till en gräns som bara inte går att överstiga då det gäller att "ha för sig". Jag, åtminstone har tydligen en sådan gräns. Och den gränsen gick vid Fysik B.
Men hur är det nu då, nu när fysiken är röjd ur vägen och jag har tre långa sovmorgonar i veckan? (Och för att inte tala om den minskade mängden läxor). Känner jag mig lite piggare och gladare nu då, lite mindre stressad kanske?
Jodå, den stressen följde med fysiken och har nu lämnat mitt innandöme. Men inte har jag då så mycket mer tid över, och med fler valmöjligheter till vad jag kan hitta på istället för att plugga, blir schemat överspäckat igen. Och för att inte tala om all den energi som nu går åt till att tänka på alla problem! Problemen fanns det inte riktigt tid för tidigare. Och nu skapar ju problemeni sig sina egna problem . Men när jag tänker efter måste jag nog ändå erkänna att det var värt att rensa ur lite i skolschemat!
Jag har nog insett något i alla fall, man kan ju inte vara bäst på allt!

// I