Tänk om man ändå kunde fånga en kille som är så bra som i sagorna...

Sådär, helt klart sådär och inte en smula bättre. Livet rullar på. Mycket plugg, mycket, godis, mycket kallt och mycket lite dugliga killar i sikte. Och när man väl tyckte att man fick en glimt av en så försvinner den lilla insikten snabbt när du ser att han peta upp ett finger i näsan eller något annat passande. Varför inte klia sig i rumpan och peta lite på snoppen när han ändå är igång?

Ja, jakten på den perfekte pojkvännen har helt enkelt inte fått den inledning som jag hoppats på, och den närmaste veckan åker i väg till the big appel och man fattar ju själv vilka kryp man kommer hitta där. Och även om jag nu skulle hitta den perfekte pojkvännen i USA, hur fan skulle de hålla liksom?

Jag tror helt enkelt jag lever i min egen lilla sagovärld. Jag vill att den perfekte killen ska dyka upp mitt framför ögonen på mig. Stå där med armarna öppna för mig. Att han är beredd när jag hoppar upp hans armar och ger honom en djup kyss som man bara vill ska vara för evigt. Och så klart måste han vara ledig också. För jag vill ju inte förstöra någon annans dröm.

Jag förstår mig verkligen inte på killar. Dom vill ha en när man inte känner något för dem och så fort det man börjar känna en smula kärlek så försvinner dom illa kvickt. Om man verkar ledig redan från början är det samma sak, inte en kille är intresserad. Frågan jag ställer mig är, ska man behöva låtsas vara otillgänglig för att vinna sin prins?

Ja, låt oss vänta och se
Livet är fullt av mysterier
//T